Visar inlägg med etikett Måleri och målare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Måleri och målare. Visa alla inlägg

24 augusti 2024

Inspiration

45x36 cm, olja på duk. 2022-augusti 2024.


Jag började måla i olja 1988. Jag målade intensivt t o m 1991, sedan var jag helt utmattad och orkade knappt ens titta på konst under lång tid. När jag började måla på allvar igen - vilket dröjde ända till 2006 - gjorde jag nästan bara fyrkanter i olika mönster. Jag hade då, efter en resa till Lissabon med en vän 1999, blivit fascinerad av mönster i mosaik, kakel och gatstenar. Men jag började även återupptäcka det man mer traditionellt menar med ”konst”, inte minst Paul Klees underbara målningar. Att måla fyrkanter var befriande; det blev en sorts meditation och ett sätt att bli fri från allt jag målat tidigare.

När vi gick omkring där på Lissabons gator förstod jag att inspiration är inget man kan vänta på: inspiration finns i överflöd varje sekund av våra liv, både inom och utom oss. 


Fortfarande tycker jag att det är fantastiskt meditativt att måla fyrkanter!

03 januari 2020

I Paint My Masterpiece In Blue

I augusti presenterade jag det här inlägget, med två små filmer där konstkännaren Rolf Fandén medverkar och pratar om bl a en tavla målad av mej. Intressant nog dyker samma tavla upp några månader senare hos en helt annan (?) person, nämligen singer/songwritern Outlaw Two Shirt Man från Austin, Texas!


Var kommer tavlan att dyka upp nästa gång? Och hos vem? Kanske hos nån av Outlaw Two Shirt Mans alla norska fans? Fortsättning följer - endast på denna blogg!

06 augusti 2019

La guitarra andaluz

Olja på duk. 65x54 cm. 1991.

Tillhör Anders Fandén, Jämshög.



Den här sommaren har bjudit på flera trevliga överraskningar. Här kommer nu den tredje målningen från en tid då jag målade mycket intensivt (1990-91) som hux flux trillat in i mitt galleri! Se även den här och den här.

La guitarra andaluz kände jag igen så fort jag såg den. Jag har inte tänkt på den på åratal, men fick direkt en minnesbild av när jag gjorde den. Det var hösten 1991 i min lägenhet på Storgatan 47 i Sundsvall. 

Närmare presentation av den nyligen återfunna tavlan lämnar jag med varm hand över till konstkännaren Rolf Fandén! Jag vet inte om detta är filmat i Alaska-Håkans ökända lager av Bengt Lindström-förfalskningar (om du sett det legendariska avsnittet av Uppdrag Granskning från 2013 så vet du vad jag menar) eller hemma hos Rolf själv. Martin Tägtström, som nämns i klippen och som fick mej att börja måla en gång i tiden, kan du läsa lite om här.

Stort tack till Rolf samt till Lars Ehnebom, som lyckats fånga den stora konstkännaren på film!


12 juli 2019

En målning växer fram

Jag älskar verkligen att måla, om jag får göra det i min egen långsamma takt. Jag kan hålla på väldigt intensivt med en målning när jag väl jobbar med den, men sen kan det gå ett halvår då jag "bara" tittar på den ibland och funderar på hur jag ska fortsätta. Om jag ska fortsätta.

Det är väldigt sällan jag tar bilder på målningar jag håller på med, men alldeles nyss upptäckte jag i datorn en bild på Rådjur och andra varelser i skogen, som jag fotat i juli 2015, nästan två år innan den blev klar. Skillnaderna är inte stora. Men viktiga!

Överst det färdiga resultatet, så slipper du klicka till 2017 för att jämföra. Och nedanför som tavlan såg ut 2015.

Tavlan tillhör Oscar Lindh, Bergsjö.



11 juli 2019

Sommarfynd

Jag har väldigt svårt för att börja måla på en helt vit duk. Ibland gör jag egna dukar av tyg eller pannåer av trä- eller spånskivor, men oftast använder jag mej av gamla pannåer eller dukar som jag målar över. 

Men idag var det tyvärr helt slut på både dukar och pannåer, så det fick bli en loppistur.

Jag besökte en jättefin loppis där priset för tavlorna - oavsett storlek - efter lite förhandlande blev 30 kr styck. Alltså 270 kr för dessa alster. Väl investerade pengar, tycker jag. Med min målningstakt kommer dom att räcka i flera år...och då tänker jag inte ens måla över alla, ett par stycken tycker jag är lite för vackra för det.

I vanliga fall brukar det mest vara landskap av olika slag jag hittar på loppisar, men eftersom det är sommar blev temat blommor! Stort tack till A Hedin, W Lindström, Gajzon (tror jag iallafall att det står!) och några andra glada amatörer som här får ställa ut tillsammans för första gången:

24 februari 2018

Porträtt nr tre (Sommaräng)

Dagen efter att jag börjat lägga in porträtt på mej själv här på bloggen fick jag faktiskt ytterligare ett! Så nu presenterar jag det tredje och sista porträttet innan jag lägger ut en bild på min senaste målning.


Konstnären är Mimmi Trollet Ingelman Åslund. Mimmi gjorde den här dagen flera jättefina porträtt på personer iförda blå sommarklänning, däribland alltså jag själv. Inspiration till porträtten kommer från John Holm.


19 februari 2018

Porträtt av mej som flicka + en glad fjäril

Jag fortsätter på porträtt-temat ett tag till. Så här kommer en fantastisk bild till, men här har jag på mej en utstyrsel som gör att ni nog inte skulle känna igen mej om ni skulle stöta på mej nånstans ute i vimlet.

Konstnären som gjort den var vid det tillfället sju år gammal och precis som föregående konstnär en av mina f d elever. Hen jobbade och slet jättelänge med dom vackra ögonen, sen gjordes resten av teckningen supersnabbt.

14 februari 2018

Porträtt och jubileum

Idag är det ett litet jubileum här på bloggen/galleriet/museet, för här kommer inlägg nr 150. Det firar jag genom att för första gången publicera en bild på mej själv! Som var och en kan se som kikar runt här så är jag inte speciellt förtjust i att synas på bilder. Men då och då händer det att jag får mitt porträtt målat. Jag tycker själv att detta är en av dom bästa bilderna av mej nånsin! Jag är mycket glad att jag hann ta ett foto av det innan det - trots uppmaningen - suddades ut dagen efter att det gjorts.

Jag kan tyvärr inte avslöja namnet på konstnären, men hen är iallafall åtta år gammal och f d elev till mej.

Ni som inte är så intresserade av hur jag ser ut kan ju istället ägna er åt matteuppgifterna! Dessutom kan ni få lite statistik att sätta tänderna i: sen bloggen startade 24 januari 2014 har folk varit in här och kikat runt 6221 gånger, vilket blir ca fem personer om dan om jag räknat rätt.

05 januari 2018

Inspiration i London

I början av mars 2014 slog det mej att "oj, nu är ju den stora Klee-utställningen i London snart slut!" Det var - förmodligen - den sista chansen i mitt liv att få se så många av Klees verk samlade på ett och samma ställe, så jag frågade en vän om han ville följa med mej till London. Några dagar senare var vi på väg! På utställningens näst sista dag var vi där och det var verkligen en stor upplevelse att få se dessa hundratals teckningar, akvareller och oljemålningar i verkligheten. Det jag blev nästan mest tagen av var att många tavlor var så små, t.ex. denna, som jag sett otaliga gånger på en stor affisch hemma hos en vän till mej. Originalet visade sej vara betydligt mindre än affischen, bara 34,5x50 cm!



Dagen efter var vi på British Museum och nånstans där i den jättelika byggnaden var det nära att jag ramlade baklänges då jag fick syn denna stora målning som jag snabbt lyckades fotografera:



Jag förstod direkt, utan att kunna förklara varför, att tavlan måste vara målad av en afrikansk konstnär. Det visade sej stämma. Målningen heter Kokrobite (namnet på en stad i Ghana) och konstnären heter Atta Kwami. Jag hade aldrig hört talas om honom, men tyckte målningen var fantastisk. Direkt när jag kom hem köpte jag en bok med målningar av honom och det finns även en hel del att kolla på på nätet. Men ingen har nog påverkat mej lika mycket som den här.

Jag tror vi var i London inte mer än tre dar, men den inspiration jag fick där räcker än idag. Och kommer att räcka länge till!

20 augusti 2017

Våren 2014: jutesäckar på tork

Tidigt på våren 2014 hittade jag en bunt gamla jutesäckar i huset jag bodde i. En dag tog jag gulockra pigment och blandade det med med linolja och terpentin i en stor balja. Sen la jag i fem-sex säckar, rörde om ordentligt och - voilà! Efter det fick säckarna hänga på tork i flera veckor. Jag tyckte dom blev otroligt vackra.

Den färdiga gulockra juteväven har jag sen använt som målarduk till åtskilliga målningar, bl a den här, den här, den här och den här. Och fler ska det bli!


15 september 2016

Efterlysning (igen)

I februari 2014 sände jag ut en efterlysning angående målningar som jag gjorde för sisådär en tjugofem år sen och som jag inte hade bilder på.

Sen dess har jag fått många napp och många har hjälpt till med att fotografera sina målningar så att dom kunnat införlivas här på bloggen. Det är jag väldigt tacksam över. Allra roligast har det varit att få bilder på tavlor som jag helt glömt bort att jag gjort.

Men det finns också målningar jag vet att jag gjort och sålt, men jag har ingen aning om vad dom som köpte dom heter.

Det gäller t ex en ganska liten målning i blått och svart som heter Zoo. Den sålde jag till en tjej i Uppsala och hon gav mej en av dom finaste kommentarer jag fått. Men det förstod jag inte förrän efteråt. Hon sa att hon älskade Klee men aldrig skulle ha råd att köpa en målning av honom, men hon var glad att hon nu iallafall hade en målning av mej. Till saken hör att vid den tiden var jag mest inne på Miró - jag hade visserligen hört namnet Paul Klee, men visste inte mycket om honom. Jag kollade upp honom strax efteråt och fick en riktig chock då jag såg hans tavlor. Där fanns en samhörighet som jag inte kunde - eller kan - förklara.

En annan målning heter Gadé en haut, även den är rätt liten. Titeln kommer från en låt med den haitiska gruppen Kassav', som jag hade ett par kassetter med. Nu medan jag skriver detta lyssnar jag på låten igen för första gången på många år. Den finns på YouTube för den som är intresserad. OBS! Känsliga tittare varnas för omslaget med tre insmorda män som glor in i kameran med sängkammarblick.

En tredje målning tror jag inte har nån titel. Den är rätt stor, ca en meter hög skulle jag tro. Den föreställer två figurer varav den ena ser ut som en räv. Sen finns också en spiral eller sol högst upp.

Den sista målningen jag kan komma på just nu är fyrkantig (tror jag), inte större än typ 20x20 cm. Den målade jag under den tid kring 1990 då jag la in mycket text i målningarna. Den heter Tiden är det enda som skiljer oss åt och den texten står på målningen.

Sådärja, då är efterlysningen slut för denna gång! Om du som läser detta skulle råka äga nån av dessa målningar eller har sett nån av dom hos nån bekant skulle jag bli oändligt tacksam om du hör av dej! Antingen via en kommentar eller mejl.

Uppdatering 13 juli 2019: Igår fick jag en bild skickad till mej på den sista målningen i denna efterlysning! Det visade sej att den heter Endast tiden skiljer oss åt. Så nu återstår bara två av dom tre målningar som jag efterlyste här.

02 maj 2016

En målnings öden och äventyr (del 11)

Äntligen är våren här! Idag tänkte jag att den här stora målningen, som det nu är snart tio år sen jag påbörjade, skulle få flytta ut i solen så att jag kan måla klar den utomhus.

Men så tyckte jag att den hängde bra där den hänger faktiskt.

Uppdatering 18 oktober 2017: Målningen är klar! På bilden ovan kan man se en till färdig tavla faktiskt, nämligen Day of Radiance till vänster. Dessutom kan man skymta Rådjur och andra varelser i skogen bakom en stor tavla till höger. Slut på uppdateringen!

Under vintern har jag målat mycket, men ingenting har blivit riktigt klart. Jag har säkert minst tio målningar som är nästan klara (en del av dessa syns delvis på bilden). Nånting är på gång och det känns som om jag snart kommer att kunna presentera flera nya målningar här på bloggen. Men: jag målar ju inte för att kunna lägga ut nya tavlor här. Jag målar för att jag älskar att göra det. Även om jag aldrig mer skulle bli klar med en enda målning.

26 november 2015

Teorier och dementier om Vincent van Goghs färgseende

Hej läsare, här kommer den tredje artikeln här på bloggen som handlar om färgblindhet. Dom övriga två hittar du här och här.
 
Den japanske forskaren Kazunori Asada lanserade för några år sen teorin att Vincent van Gogh skulle varit färgblind. Asada jobbar bl a med att utveckla hjälpmedel för färgblinda och upptäckte att van Goghs målningar framstod som vackrare och mer harmoniska om man tog bort det gröna och röda, färger som van Gogh inte kunnat behärska om han var färgblind. Jag kan självklart inte bedöma detta eftersom jag själv är färgblind och ser målningarna nedan på exakt samma sätt. För alla andra färgblinda kan jag förklara att målningen till vänster är originalet (tror jag...) och på den till höger har man tagit bort grönt och rött.


















Ända sen jag läste om Asadas teorier första gången har jag tyckt att det låter underligt:  t ex så målade ju van Gogh tillsammans med Gauguin och det skulle han väl knappast kunnat göra utan att Gauguin en enda gång funderade på varför van Gogh tog grönt istället för brunt eller blått istället för lila. Dessutom: det har gått hundratjugofem år sen van Gogh dog, borde inte nån normalseende människa under hela denna tid kommit fram till samma sak som Asada?
 
Det som gör hela historien extra märklig är att van Gogh-museet i Amsterdam på denna sida skriver att "det är nu bekräftat att van Gogh inte var färgblind". Vem som bekräftat detta och hur man har gjort för att få det bekräftat framgår inte! Deras förklaring är också minst sagt krystad: "Many of Vincent’s paintings have lost colour over the years, and the red pigments often fade the most. Perhaps this explains the confusion." Om det skulle stämma att alla röda toner bleknar så fort borde det väl rimligen ha hänt med mängder av tavlor utförda av andra konstnärer under samma tid som van Gogh levde? För att inte tala om konst som blivit till innan han ens var född.
 
Den stora frågan är ändå: vad spelar det för roll? Blir van Goghs tavlor sämre eller bättre om det skulle kunna bevisas att han var färgblind? Vill nån betala åttio miljoner dollar för en målning så gör väl den personen det oavsett vad konstnären hade för (eventuellt) handikapp? Själv skulle jag, om jag ägde så ofattbart mycket pengar, inte använda dom till att köpa en tavla! Jag skulle kunna ge tusentals människor mat och husrum men om det skulle bli några pengar över då skulle jag investera dom i en tidsmaskin och sen ställa in reglagen på Arles, Frankrike, hösten 1888. Jag skulle ta med mej nån trevlig normalseende person  (med goda franskakunskaper!) som känner för lite semester och sen stämma möte med van Gogh på Café Terrace, alltså just det kafé som är avbildat på målningen ovan. Vi skulle då kunna sitta och prata med Vincent personligen och med egna normalseende resp. färgblinda ögon se vilka färger han använde sej av. Det tror jag är enda sättet att få reda på hur det stod till med van Goghs färgseende!  

11 augusti 2015

En målnings öden och äventyr (del 1-10)

Här kommer det i särklass längsta inlägget i galleriet. Som jag skrivit tidigare så tar mina målningar ibland väldigt lång tid. Den som jag ska presentera här började jag på 2007 - och den är fortfarande inte klar...

Det här är den enda av mina målningar som jag fotograferat då och då medan jag jobbat med den. Jag tyckte det kunde vara kul med några bilder där man skulle kunna se hur den växte fram. Hade jag vetat att det skulle ta sån tid skulle jag inte bemödat mej om att fotografera den. Men nu har det blivit till en ritual.
 

1. Så här såg målningen ut till en början. Jag började på den i januari 2007, sen hängde den på väggen utan att jag gjorde nåt mer på den under det halvår som jag fortsatte att jobba i den här ateljén.
 


2. I juni 2007 flyttade jag till en lägenhet ute på landet och i juli samma år stod jag utomhus och målade vidare.

3. Så här såg den ut efter sommaren och hösten 2007. (Längst ner sticker Yelli fram också.) Bilden är från mars 2008. Tack till Stefan Norberg för bilden!

4. Sen låg tavlan länge hoprullad innan jag fortsatte på den 2011. Jag köpte t o m en kilram som jag monterade den på, för jag tyckte den var klar. Så här i efterhand när jag ser bilden ovan förstår jag inte varför jag fortsatte på den, den var ju klar! Men så där är det ibland... Bilden är från juni 2013.

5. Senare samma dag. Jag minns att jag tyckte tavlan behövde mera vitt.

6. Nu är vi framme i juli samma år. Jag målade lite till på tavlan några gånger, innan den blev stående ännu ett år.

7. I juli 2014 satte jag upp tavlan på en lada i en vacker sluttning. Där stod jag och målade en hel dag.

8. Jag var väldigt nöjd med resultatet på kvällen då, men när jag såg den i dagsljus morronen därpå tyckte jag den bara såg trist ut. Så tavlan blev hängande på samma plats ända till oktober, då jag flyttade in i mitt nuvarande hus.

9. Under flera månader jobbade jag sen med att fixa en ateljé i källaren i det nya huset. När ateljén var klar i december hängde jag upp tavlan, redo att ta mej an den, men så blev det inte. Jag målade inte ett penseldrag på den under mer än ett halvår.

10. Men - igår befriade jag målningen från kilramen och satte igång att skrapa den ordentligt. Jag tyckte det kändes fantastiskt skönt att jobba med den här gamla vännen igen och efter gårdagens skrapande och målande ser den nu ut så här. Tavlan sitter nu på väggen i min nya ateljé: ett helt vanligt rum i huset. Den f d ateljén blev loppis. PS (skrivet i december 2016). Som bonus på denna bild syns en målning som inte är klar och Day of Radiance, som den såg ut just den här dagen. DS.

Fortsättning följer!

01 juni 2015

Sju tavlor på gång 2007

Idag satt jag och tittade på det fåtal bilder jag tagit på tavlor som inte varit klara. Av en märklig slump så fanns det en bild där man ser hur den tavla jag sist la in här på bloggen såg ut från början och bilden är tagen exakt för åtta år sen, alltså 1 juni 2007.
 
Alla tavlorna på bilden höll jag på och jobbade med vid den här tiden. Längst till vänster står Dagen gryr och till höger framför den Hold On To This Feeling. Båda dessa målningar var då i liggande format, men blev sen stående. Bakom dom båda står In the Heart of the Moon (nästan klar då bilden togs) och bakom den en övermålad tavla som fortfarande inte är färdig. Sen har vi alltså Love Me Forever, men det är bara spår av figuren till vänster - som från början var tänkt att spela flöjt och trumma - som finns kvar. Bakom den står en målning utan titel och längst bak till höger kan man ana Trollsländans väg.

25 maj 2015

Love Me Forever

Olja på duk och tyg. 52,5x45 cm (med ram). 2013-2015.

Tillhör Hans Hermansson, Delsbo.

Även fast det står 2013-2015 här ovanför så påbörjades målningen redan 2006. Jag höll på med den i några år innan den blev stående i ett hörn.

2013 tog jag fram den, klippte bort en bit till höger, sydde på en ny tygbit till vänster samt skrapade bort det mesta av den gamla målningen. Sen målade jag och skrapade då och då under ett år ungefär.

Ända sen i oktober förra året då jag flyttade in i mitt nya hus har jag tänkt fortsätta på den, men så såg jag för några veckor sen att det var för sent för det. Målningen var ju klar, men saknade en passande ram.

För några dar sen hittade jag så en perfekt ram: bitar av ett gammalt fönster, med träpluggar istället för spikar och med fönsterhakarna kvar. Och så var målningen klar, även fast den på ett sätt var det redan förra året. Men det visste jag inte då...

Så när är en målning klar? Hittills har jag aldrig suttit och målat och efter ett visst penseldrag bestämt att "nu är jag klar". Det är nåt jag ser dagen därpå, eller veckan därpå, eller året därpå... Ibland känns inte en målning klar ens när jag bestämmer att den är det - men jag förstår att med tiden kommer jag ändå att tycka det.

Ibland har jag också förstått att jag var klar, men fortsatt ändå - och då är det bara att börja om...

12 mars 2014

El sueño

Olja på duk. 34x27 cm. 1988.

En av dom allra första målningarna jag gjorde när jag började måla i olja. På våren 1988 lånade jag en bok med Gauguins målningar och det var när jag såg dom som jag fick inspiration till att börja måla. Eftersom jag är färgblind har jag inte en chans i världen att måla som han gjorde, men utan Paul Gauguin skulle jag kanske aldrig börjat måla. Så: stort TACK, Paul! Ett mycket stort tack också till min kompis Martin som lånade ut sina färgtuber till mej!


06 februari 2014

Efterlysning

Från hösten 1988 till våren 1991 bodde jag i Uppsala och speciellt under 1990 målade jag enormt mycket där, både i mitt studentrum och i ett garage som jag hyrde.

På den tiden tog jag aldrig några bilder på målningarna jag sålde. Om du som besöker detta galleri äger någon eller några målningar som jag gjort och dessutom skulle vilja ta bilder på den/dom så bugar sej all personal på galleriet för dej i djupaste vördnad!

30 januari 2014

Cuadrados mágicos

Olja på pannå, 42x51 cm (med ram). Januari 2007.

Som jag skrivit på andra ställen här i bloggen (se bl a New Style och Lissabon) så började min lust att måla komma tillbaka hösten 1999. Då var jag och en vän i Lissabon och jag fascinerades över kakel och gatstenar, speciellt det som var gammalt och slitet, kanske reparerat med bitar i andra färger och former.

Som var och en förstår har jag naturligtvis inte heller kunnat undgå att påverkas av Paul Klees fantastiska konst. Det finns faktiskt en bok med målningar av Klee som heter just Cuadrados mágicos (Magiska kvadrater), men 2007 hade jag inte sett den boken.





26 januari 2014

Le vieux guitariste...avec son orchestre

Olja på duk, 46x38 cm. September-december 2012.

Tillhör Helena Hallgren, Stockholm.

Målad ovanpå en duk där någon kopierat Picassos Le vieux guitariste.