Visar inlägg med etikett Tack!. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tack!. Visa alla inlägg

22 augusti 2026

En by av färger

Olja på tyg, 44x37 cm. Våren 2023-augusti 2026.



Den här vackra titeln tackar jag en av mina f d elever för. Vi kan kalla hen M. Hen kunde till en början bara arabiska, och vi kommunicerade via Google översätt. En dag frågade jag M om hen ville spela ett spel med mej. M svarade: "Nej, jag vill bygga en by av färger."




Jag tyckte det lät väldigt poetiskt, och sedan satt jag fascinerat och tittade på medan M under stor koncentration byggde upp sin by av färgpennor, spelkort, sudd och allt möjligt annat över ett helt bord. Så här såg det ut:






21 december 2025

Kassa dibon

Olja på pannå, 26x23 cm (med ram). 2021-2022 och november 2025.


Kassa dibon är en västafrikansk trumrytm, den första rytmen jag lärde mej i Senegal år 2011. Både den här målningen och Djembefola (från förra året) handlar om hur viktiga rytmer och trummor är för mej och tillägnas alla som lärt mej spela trummor!



Jag har gjort många målningar som inspirerats av rytmer och trummor, t ex 
Trädtopparnas rytm (2021-2022), Vågornas rytm (2016-2019), So Feel This Drumbeat (As It Beats Within) (2018) och En ny rytm föds (2015).


Två gånger förut har jag också hämtat namn åt mina tavlor från västafrikanska trumrytmer. Båda gångerna var 2011, och målningarna heter Djansa (2007 och 2011) och Yankadi (2010-2011).

28 november 2025

En sång om frihet

Olja på tyg, 28x22 cm (med ram). November 2024-november 2025.

”En sång om frihet” är Sven-Bertil Taubes version av ”Καημός” av Mikis Theodorakis. Jag funderade länge över en titel till tavlan för en vecka sen - samma dag som min pappa skulle ha fyllt 86 år - och då dök frasen ”Det finns ett hav...” upp i mitt inre. Det är så ”En sång om frihet” börjar. Jag plockade fram skivan, som jag fick efter att min pappa dog 2017, lyssnade och kände direkt att titeln var perfekt. I söndags åkte jag sedan ut till havet och tog bilder. Det var en magisk stämning på stranden: jag var helt ensam där medan jag fotograferade inte bara denna tavla, utan även två till som snart kommer att presenteras här.

Tack för inspiration till bl a: det storslagna havet, min pappa, Sven-Bertil Taube, Mikis Theodorakis och en mycket speciell person som jag tillbringade en dag på samma strand med i somras.

Det finns ett hav som ingen ser,
det finns en grav där ingen dör,
det finns en sol som ej går ner,
det finns en strand i varje själ.

Och om du vill ditt väl förstå
och vara fri när molnen går,
så bygg en värld, en värld att leva i,
nu gäller det ditt liv, ditt eget liv! 
Det finns en värld som ej förgår, 
det finns ett brev som ingen läst,
det finns en vind som allt förstår,
det finns en frihet utan sår.

Och om du vill ditt väl förstå
och vara fri när molnen går,
så bygg en värld, en värld att leva i,
nu gäller det ditt liv, ditt eget liv! 

11 juli 2019

Sommarfynd

Jag har väldigt svårt för att börja måla på en helt vit duk. Ibland gör jag egna dukar av tyg eller pannåer av trä- eller spånskivor, men oftast använder jag mej av gamla pannåer eller dukar som jag målar över. 

Men idag var det tyvärr helt slut på både dukar och pannåer, så det fick bli en loppistur.

Jag besökte en jättefin loppis där priset för tavlorna - oavsett storlek - efter lite förhandlande blev 30 kr styck. Alltså 270 kr för dessa alster. Väl investerade pengar, tycker jag. Med min målningstakt kommer dom att räcka i flera år...och då tänker jag inte ens måla över alla, ett par stycken tycker jag är lite för vackra för det.

I vanliga fall brukar det mest vara landskap av olika slag jag hittar på loppisar, men eftersom det är sommar blev temat blommor! Stort tack till A Hedin, W Lindström, Gajzon (tror jag iallafall att det står!) och några andra glada amatörer som här får ställa ut tillsammans för första gången:

08 april 2019

Ranking Full Stop

På våren 1980 köpte jag The Beats singel Ranking Full Stop efter att ha hört den på Poporama (tror jag det var). Låten var egentligen B-sidan på singeln, men blev mycket mer känd än A-sidan, som är en cover på en Smokey Robinson-låt.


Senare samma år köpte jag bandets första LP och lyssnade på den många gånger. Där i slutet av 70-talet och början av 80-talet fanns så enormt mycket bra brittisk ska och reggae, som jag än idag lyssnar på då och då - ofta med precis lika stor glädje som då. Listan kan göras lång över grupper och artister som - enligt mej - hade 100 % kraft och energi på sitt första (och ibland även andra) album, men sen kanske alltför snabbt gav ut ett album till och kanske ännu ett... Förutom The Beat t ex The Selecter, The Specials, Madness, Linton Kwesi Johnson, Steel Pulse, Aswad, UB40 och Misty In Roots. Dessutom grupper som kanske i första hand var punkgrupper, men ändå gjorde fantastiska reggaelåtar. Tänker främst på The Clash såklart, men även The Ruts.

Idag läste jag att att Ranking Roger, frontmannen i The Beat, dog för ett par veckor sen i sviterna av lungcancer som spritt sej till hjärnan. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen dog en av mina allra bästa vänner här i världen i cancer förra året och därför kändes det här beskedet väldigt deppigt.

Vila i frid Roger, tack till dej. Här är ett klipp från den tid när The Beat var som allra bäst:


20 oktober 2018

So feel this drumbeat (as it beats within)

Olja på trä. 40x30,5 cm. September 2018.

En målning som precis som dom två senaste (den här och den här) gjordes mycket snabbt, med mina mått mätt. Den här jobbade jag med under två kvällar. Direkt när målningen var klar tänkte jag döpa den till nåt som hade med dundunba (kan också stavas dununba, doundounba etc.) att göra: en västafrikansk rytm och dans som finns i oräkneliga varianter. Nasira spelar fyra av dom i mitt föregående inlägg.

Men så började jag nynna på Bob Marleys låt One Drop, där den vackra textraden som nu blev titeln ingår. Jag tänkte på när jag hörde låten första gången - det var sommaren 1980 och jag hade ganska nyligen upptäckt reggae-musiken och precis inhandlat Survival, Bob Marley & The Wailers fantastiska LP som kom året innan.  

Jag insåg hur sann denna textrad var för mej: snart fyrtio år senare finns reggaemusiken fortfarande i mitt blod och mitt hjärta är en trumma som spelar inom mej. Tack Bob. Och tack alla andra musiker världen runt som fyllt min själ med glädje under så många år.







15 juni 2018

Till Carin

"Quand un vieillard meurt, c'est une bibliothèque qui brûle."

("När en gammal människa dör, är det ett bibliotek som brinner upp.")

- Amadou Hampâté Bâ

Citatet ovan gäller såklart inte bara gamla människor, utan alla människor.

Vissa minnen har man bara tillsammans med en person. När den andra personen är borta är man ensam kvar. När man själv är borta finns inte minnena alls kvar i världen.

Nu är det bara jag som vet vad vi skulle göra med alla dom här långa pinnarna på bilden, vem som tog fotot och med vilken kamera, var i världen den här gården ligger och när bilden togs. Bara jag vet nu vem som lämnat kvar den ihoptejpade vattenslangen och - inte minst - vilken maträtt som du introducerade just vid det runda lilla bordet i bakgrunden och vilka som var med och åt den.

Och det är bara ett exempel bland miljoner.

Jag saknar dej obeskrivligt, men är så tacksam för att jag fick lära känna en så fantastiskt fin person som du.

Men livet blir aldrig mer detsamma.


Kommer du ihåg när du första gången spelade den här musiken för mej?

25 februari 2018

Grattis Oumou!

Idag fyller Oumou Sangaré femtio år. Första gången jag hörde henne var 1991, då med låten Ah Ndiya. Första gången jag såg henne live var 1994, på Falu folkmusikfestival. Det var en helt magisk konsert, en av dom bästa jag sett i mitt liv.

Efter det dröjde det ända till 2012 innan jag såg henne igen. Det var på Mosebacke i Stockholm. Den konserten var inte lika bra, hon hade med sej ett lite för litet band, tyckte jag. I bandet ingick bl a banjospelaren Béla Fleck - jätteduktig, men med en scenutstrålning lika med noll. Hursomhelst, efter alla tusentals timmar jag lyssnat på henne bestämde jag mej för att efter konserten skulle jag verkligen gå fram till henne och tacka henne för alla dom gånger jag njutit av hennes musik. Jag hade tänkt göra så flera gånger tidigare med andra artister, men aldrig vågat. Men efter den här konserten skulle jag våga!

Efter konserten minglade hon (visserligen omgiven av ett par stadiga vakter) runt i publiken tillsammans med musikerna, men det var inte lätt att ta sej fram bland alla som ville göra samma sak som jag själv eller ta selfies med henne. Men rätt som det var dök min chans upp, jag stod plötsligt öga mot öga med henne och tackade henne på stapplande franska. Hon såg faktiskt lite rörd ut, sträckte ut sin hand och tackade mej innan vakterna förde henne vidare genom folkvimlet. 

Det finns hur många fantastiska inspelningar som helst med henne på YouTube, men jag väljer att visa Seya, med dans av några hiphop-tjejer med ursprung i Mali men födda och uppväxta i Frankrike. Som Oumou säjer i presentationen så förstår dom inte ett enda ord av vad låten handlar om, och kan inte den traditionella dansen, men dom förstår ändå.

21 juli 2015

Har'u lust å hänga me' på en huppegupptäcktsfärd?

Idag dog Robban Broberg. En epok är slut. Direkt när jag hörde om hans död dök denna låt upp i skallen. Jag var fem eller sex år då jag hörde den första gången. Oförglömligt. Tack Robban!
 

09 maj 2015

Tack!

Efter att jag läste igenom mitt senaste inlägg alldeles nyss så kom jag på att det är ju lite orättvist att jag bara tackat Lasse Ehnebom för att ha skickat in bilder på tavlor hit till galleriet. Så därför passar jag nu på att sända ett stort T A C K även till alla andra som gjort det (in order of appearance från nutid och bakåt):

- Håkan Elderstig
- Pelle Risell
- Lars Färnlöf
- Pernilla Bjerling
- Anna Fredriksson
- Anders Larsson
- Jesper Andersson
- Mats Dahlström
- Helena Hallgren
- Torbjörn Engström
 
Hoppas jag inte glömt nån nu.

12 mars 2014

El sueño

Olja på duk. 34x27 cm. 1988.

En av dom allra första målningarna jag gjorde när jag började måla i olja. På våren 1988 lånade jag en bok med Gauguins målningar och det var när jag såg dom som jag fick inspiration till att börja måla. Eftersom jag är färgblind har jag inte en chans i världen att måla som han gjorde, men utan Paul Gauguin skulle jag kanske aldrig börjat måla. Så: stort TACK, Paul! Ett mycket stort tack också till min kompis Martin som lånade ut sina färgtuber till mej!