25 februari 2018

Grattis Oumou!

Idag fyller Oumou Sangaré femtio år. Första gången jag hörde henne var 1991, då med låten Ah Ndiya. Första gången jag såg henne live var 1994, på Falu folkmusikfestival. Det var en helt magisk konsert, en av dom bästa jag sett i mitt liv.

Efter det dröjde det ända till 2012 innan jag såg henne igen. Det var på Mosebacke i Stockholm. Den konserten var inte lika bra, hon hade med sej ett lite för litet band, tyckte jag. I bandet ingick bl a banjospelaren Béla Fleck - jätteduktig, men med en scenutstrålning lika med noll. Hursomhelst, efter alla tusentals timmar jag lyssnat på henne bestämde jag mej för att efter konserten skulle jag verkligen gå fram till henne och tacka henne för alla dom gånger jag njutit av hennes musik. Jag hade tänkt göra så flera gånger tidigare med andra artister, men aldrig vågat. Men efter den här konserten skulle jag våga!

Efter konserten minglade hon (visserligen omgiven av ett par stadiga vakter) runt i publiken tillsammans med musikerna, men det var inte lätt att ta sej fram bland alla som ville göra samma sak som jag själv eller ta selfies med henne. Men rätt som det var dök min chans upp, jag stod plötsligt öga mot öga med henne och tackade henne på stapplande franska. Hon såg faktiskt lite rörd ut, sträckte ut sin hand och tackade mej innan vakterna förde henne vidare genom folkvimlet. 

Det finns hur många fantastiska inspelningar som helst med henne på YouTube, men jag väljer att visa Seya, med dans av några hiphop-tjejer med ursprung i Mali men födda och uppväxta i Frankrike. Som Oumou säjer i presentationen så förstår dom inte ett enda ord av vad låten handlar om, och kan inte den traditionella dansen, men dom förstår ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar