Visar inlägg med etikett Film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Film. Visa alla inlägg

03 januari 2020

I Paint My Masterpiece In Blue

I augusti presenterade jag det här inlägget, med två små filmer där konstkännaren Rolf Fandén medverkar och pratar om bl a en tavla målad av mej. Intressant nog dyker samma tavla upp några månader senare hos en helt annan (?) person, nämligen singer/songwritern Outlaw Two Shirt Man från Austin, Texas!


Var kommer tavlan att dyka upp nästa gång? Och hos vem? Kanske hos nån av Outlaw Two Shirt Mans alla norska fans? Fortsättning följer - endast på denna blogg!

06 augusti 2019

La guitarra andaluz

Olja på duk. 65x54 cm. 1991.

Tillhör Anders Fandén, Jämshög.



Den här sommaren har bjudit på flera trevliga överraskningar. Här kommer nu den tredje målningen från en tid då jag målade mycket intensivt (1990-91) som hux flux trillat in i mitt galleri! Se även den här och den här.

La guitarra andaluz kände jag igen så fort jag såg den. Jag har inte tänkt på den på åratal, men fick direkt en minnesbild av när jag gjorde den. Det var hösten 1991 i min lägenhet på Storgatan 47 i Sundsvall. 

Närmare presentation av den nyligen återfunna tavlan lämnar jag med varm hand över till konstkännaren Rolf Fandén! Jag vet inte om detta är filmat i Alaska-Håkans ökända lager av Bengt Lindström-förfalskningar (om du sett det legendariska avsnittet av Uppdrag Granskning från 2013 så vet du vad jag menar) eller hemma hos Rolf själv. Martin Tägtström, som nämns i klippen och som fick mej att börja måla en gång i tiden, kan du läsa lite om här.

Stort tack till Rolf samt till Lars Ehnebom, som lyckats fånga den stora konstkännaren på film!


12 april 2018

Fåglar kommer alltid tillbaka

För ungefär ett och ett halvt år sen började jag se en väldigt vacker film om två små barn i en by nånstans i Afrika. Jag har för mej att deras fågel försvann och dom gav sej iväg för att leta efter den. Ute i djungeln träffade dom bl a på några döda släktingar, som visade sej bo där och leva ett till synes likadant liv som när dom levde. Dom satt och drack te och småpratade, men var ändå döda.

Tyvärr fick jag aldrig se hur det hela slutade. Internetuppkopplingen gav upp och bilden frös just på detta ställe. Jag tycker bilden är så vacker och orden så hoppfulla.

30 september 2014

Dom kallade sej mods

I det senaste avsnittet av Språket i P1 var det nån som hade ett mycket bra förslag: att vi alla bör skriva dom istället för de eller dem. Applåd! Dessa två former finns ju bara i skriftspråk och inte i talspråk, därför är dom ju helt onödiga. Själv har jag skrivit så ända sen jag lärde mej skriva. Dessutom skriver jag alltid mej, dej och sej istället för dom ålderdomliga och ologiska formerna mig, dig och sig.

En annan person i samma program tyckte däremot inte att det var bra att skriva dom, eftersom m:et i ordet tar så stor plats! Bättre att alltid bara skriva de, tyckte denna person. Men nu är det så att vokalen e i svenska språket inte uttalas "om", därför blir det naturligtvis tummen ner för detta förslag. Däremot skulle man kunna skriva de istället för det, t:et hörs ju ändå inte (och tar stor plats!). Det tänker jag dock inte börja göra än, eftersom förvirringen skulle kunna bli stor.

Om vi gjorde vårt skriftspråk enklare och mer logiskt skulle många skolelever kunna ägna sin energi åt viktigare saker än att lära sej onödiga skrivregler - t ex titta på film! Så här kommer ett filmtips! Nuförtiden skulle denna fantastiska film ha döpts till De kallar oss mods, men på 60-talet kunde man stava ordentligt.

28 januari 2014

Amistad

Olja och tyg på duk. 2008 (påbörjad 2006).

Tillhör Malin Byström, Stockholm.

Titeln och inspirationen till målningen kommer från en film av Steven Spielberg.

27 januari 2014

Piedras

Olja på duk. 59,5x53,5 cm. 2009.

Tillhör Anna Fredriksson, Uppsala.

Idén till den här målningen kom faktiskt när jag såg en Nils Poppe-film (!), Stampen. I en scen där vid en fontän såg jag gatstenarna liksom flyta omkring i ett jättevackert mönster. Från början var målningen bara svart, vit och grå, men efterhand växte färgerna fram.

Dagen gryr

Olja på duk, 76x63 cm (med ram). 2009.

Tillhör Hans Hermansson, Delsbo.

Tavlans namn kommer faktiskt inte från den kända filmen (som jag inte har sett), det var en fras som kom till mej och som jag upprepade likt ett mantra för att få en gnutta styrka under en period i livet då jag inte alls mådde bra.