Igår hände nåt som inte händer varje dag: jag fick en bild skickad till mej på en målning som jag gjorde för nästan trettio år sen! Stort tack Erika! Jag har faktiskt efterlyst den här på bloggen för några år sen. I efterlysningen skrev jag att jag trodde att den var ca 20x20 cm, och det visade sej stämma rätt så bra. Titeln var lite annorlunda än jag mindes, jag trodde den hette Det är bara tiden som skiljer oss åt. Men annars ser den ut ungefär som jag hade för mej. Det är inte alltid det är så med mina gamla målningar - ibland minns jag dom inte alls.
Själva budskapet i målningen är nåt som jag funderat på ända sen jag för första gången var tillräckligt stor för att fundera: "Varför går det inte dinosaurier omkring på jorden idag? Varför bor vi i hus och inte i grottor? Varför är farmor så gammal medan jag bara är ett litet barn?" Ungefär så tänkte jag när jag var liten och jag kom fram till att alltihop beror på tiden. Tiden som går. "Men vad är då tiden? Och kommer tiden nån gång att ta slut?" fortsatte mina tankar.
Än idag ser jag det som att vi på sätt och vis är fångar i tiden - vi kan inte påverka i vilken tid vi råkat bli födda, vi kan inte bestämma när vi ska dö. En del föddes och dog på 1700-talet medan andra inte ens är födda än. Bara tiden vet vad som ska hända imorron. Eller kanske inte ens tiden vet. Den märkliga tiden - som gör att vi människor med tiden lär känna varann, men som också när tiden är inne skiljer oss från varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar