Kassa dibon

Olja på pannå, 26x23 cm (med ram). 2021-2022 och november 2025.

Kassa dibon är en västafrikansk trumrytm, den första rytmen jag lärde mej i Senegal år 2011. Både den här målningen och Djembefola (från förra året) handlar om hur viktiga rytmer och trummor är för mej och tillägnas alla som lärt mej spela trummor!



Jag har gjort många målningar som inspirerats av rytmer och trummor, t ex Trädtopparnas rytm (2021-2022), Vågornas rytm (2016-2019), So Feel This Drumbeat (As It Beats Within) (2018) och En ny rytm föds (2015).

Två gånger förut har jag också hämtat namn åt mina tavlor från västafrikanska trumrytmer. Båda gångerna var 2011, och målningarna heter Djansa (2007 och 2011) och Yankadi (2010-2011).

Tillit

Olja på duk, 39x30 cm. Februari-oktober 2025.

Jag tänkte i flera dar på en titel till den här målningen. Jag ville hitta ett ord som passade perfekt, trots att målningen - för mej iallafall - innehåller massor med historier. Till slut blev det ”Tillit” - ett ord som jag tycker är väldigt vackert. Dessutom kan det ju läsas både fram- och baklänges, och jag är väldigt fascinerad av såna ord. (Ända sen jag lärde mej läsa har jag haft lika lätt att läsa från vänster till höger som från höger till vänster...)

En sång om frihet

Olja på tyg, 28x22 cm (med ram). November 2024-november 2025.

”En sång om frihet” är Sven-Bertil Taubes version av ”Καημός” av Mikis Theodorakis. Jag funderade länge över en titel till tavlan för en vecka sen - samma dag som min pappa skulle ha fyllt 86 år - och då dök frasen ”Det finns ett hav...” upp i mitt inre. Det är så ”En sång om frihet” börjar. Jag plockade fram skivan, som jag fick efter att min pappa dog 2017, lyssnade och kände direkt att titeln var perfekt. I söndags åkte jag sedan ut till havet och tog bilder. Det var en magisk stämning på stranden: jag var helt ensam där medan jag fotograferade inte bara denna tavla, utan även två till som snart kommer att presenteras här.

Tack för inspiration till bl a: det storslagna havet, min pappa, Sven-Bertil Taube, Mikis Theodorakis och en mycket speciell person som jag tillbringade en dag på samma strand med i somras.

Det finns ett hav som ingen ser,

det finns en grav där ingen dör,

det finns en sol som ej går ner,

det finns en strand i varje själ.

Och om du vill ditt väl förstå

och vara fri när molnen går,

så bygg en värld, en värld att leva i,

nu gäller det ditt liv, ditt eget liv! 

Det finns en värld som ej förgår, 

det finns ett brev som ingen läst,

det finns en vind som allt förstår,

det finns en frihet utan sår.

Och om du vill ditt väl förstå

och vara fri när molnen går,

så bygg en värld, en värld att leva i,

nu gäller det ditt liv, ditt eget liv! 

En stig med hjärta

Olja på pannå, 40x35 cm (med ram). Februari-oktober 2025.

 

För ungefär trettiofem år sedan läste jag alla Carlos Castanedas böcker om hans möten med Juan Matus, eller don Juan. Vissa saker ur böckerna har gjort djupa intryck. Till exempel det citat av don Juan som fick ge namn åt denna målning, hämtat ur den allra första boken, ”Samtalen med don Juan”:

”För mig gäller att jag bara kan färdas på stigar som har hjärta, vilken stig som helst bara den har hjärta. Den följer jag och den enda värdiga utmaningen är att följa den i hela dess längd. Och där färdas jag fram medan jag ser och ser och mister andan.”

”Para mí sólo recorrer los caminos u tienen corazón, cualquier camino que tenga corazón. Por ahí yo recorro, y la única prueba que vale es atravesar todo su largo. Y por ahí yo recorro mirando, mirando, sin aliento.”

Skogens famn

Olja på duk, 47x58 cm. 2016-2022 och oktober 2025.

Den här tavlan presenterades redan 2017 på instagram, av @jagheterfaktiskttrollet (Trollet Ingelman Åslund)! Den var dock långt ifrån klar: 

Jag jobbade sedan med tavlan i flera år. Den hängde även utomhus, på min egen lilla lada i skogen, för att få patina av sol, regn, vind och snö. Jag gjorde ett inlägg på instagram i april 2022 där den är med:

Tyvärr blev den dock hängande där lite för länge: duken blev rätt skadad + att jag rullade ihop den, vilket orsakade att den fick en massa veck. Nån gång på hösten 2022 gjorde jag iallafall tavlan lite större genom att sy på mera duk. Därefter monterade jag den på en kilram. Sedan blev den stående i ett par år. Men, helt nyligen tog jag fram den igen - och nu har jag gjort den klar! Den är som sagt sliten och har en del veck (och jag blev även tvungen att fixa en ny kilram, den jag hade var för sliten). Men jag tycker att alla dessa skavanker tillför något till målningen.

Titeln kommer från en jättevacker dikt av Folke Isaksson, hämtad ur hans bok Tecken och under.

Skog, stora trösterska
Jag går ut med min sorg
och lägger den vid din fot
Träden glöder. Jag räknar
lönnens löv, ett efter ett
Jag står under trädet
där livet räknar dödens sekunder,
en efter en, med den bultande
näven i mitt bröst
som skickar ut smärta i mitt blod
i stöt efter stöt

Står stilla med mitt hjärta
och spanar efter en väg
Under lövens fäll
går en vindlande gång,
en eftertänksamhetens dunkla passage,
bland blinda rötter och bleka trådar
Jag söker ett lösenord i höstens retort,
i det jäsande bladguldet
Jag lyssnar efter de spröda meddelanden
som löven skickar ut, deras förutsägelser
om vädret och tiden

Plötsligt sol
I tre sekunder lyser denna sol
Redan står ett nytt regn samlat
vid vägkorsningen, bortom Tenö lada,
men i det sviktande ljuset
ser jag ett ensamt löv som darrar
Det hänger från trädet eller himlen
i en osynlig spindelvävstråd
Glänser, skälver
och tröstar min själ

Älskade skog,

jag gick ut med min sorg
och gjömde den i din famn
Älskade skog, älskade människa,
älskade lilla blad

En dröm slår in

Olja på juteväv, 39x32 cm (med ram). November 2024-oktober 2025.



Den här målningen började jag på i november förra året, men titeln syftar mest på fantastiska upplevelser under sommaren.



Det känns också som att en dröm slår in att det äntligen har börjat hända nånting i Gaza. Visserligen har fredsavtalet utformats av just dom två länder som stått för folkmordet, men varje dag utan bombningar är iallafall nånting bra. 



För två år sen bestämde jag att jag skulle börja donera alla pengar jag fick för mina tavlor till hjälporganisationer i Gaza. Jag skrev på instagram: ”Det här kommer att gälla tills det går att se åtminstone NÅN ljusning i det vansinne som pågår.” Jag litar inte på vapenvilan än, så mitt löfte gäller fortfarande.

Kärlekens budbärare

Olja på juteväv, 41x35 cm (med ram). Juni-september 2025.

För en gångs skull tänker jag inte skriva så mycket. Det handlar om kärlek helt enkelt. På ett personligt plan och en önskan om betydligt mer kärlek i världen.

Det stora mysteriet

51x51 cm (med ram). Olja på duk. November 2024-augusti 2025.

Tillhör Inger Byström, Sundsvall.

Det här året har jag målat lika mycket som vanligt, men har haft svårt att få nånting klart. I vanliga fall brukar jag ha en målning klar ungefär varannan månad, men i år har det hittills bara blivit en. Men här är en till!

När jag skaffade mina glasögon för färgblinda öppnades en ny värld: jag kunde plötsligt se den underbart vackra färgen röd och alla färger som innehåller rött. Jag ville även försöka med grönt, men insåg så småningom att glasögonen inte hjälper så mycket: grönt är fortfarande den färg jag har svårast att se. Så jag kommer nog inte att använda grönt så mycket som jag gjort här på ett bra tag... Men jag är mycket nöjd med målningen, som började med att jag inspirerades av några bilder på ruiner i Amazonas. Men i somras ändrades allt, då min partner kom hit - efter det ser jag i denna målning framför mej hur allting såg ut när vi körde tillsammans från Arlanda hem till mitt hus. Resan började mitt i natten medan det var kolsvart, men mycket snart började det ljusna, som det gör en svensk sommarnatt. När jag började göra tavlan klar för några veckor sen var det sedan minnesbilden av att vara förälskad under en underbar sommarnatt som smög sej in i målningen...

Tavlans titel, ”Det stora mysteriet”, står för mej dels för den gröna färgen (som nog för alltid kommer att vara ett mysterium) och dels för den oändliga kärlek som är möjlig att känna för en annan människa, trots att man nyss träffats för första gången. Och naturligtvis kan det stora mysteriet också stå för livet självt.

Kyssen

40x37 cm (med ram). Olja på duk. December 2024-mars 2025.

Tillhör Véronique Nyberg, Antwerpen, Belgien.

Förra våren köpte jag glasögon för färgblinda (läs mera bl a här och här). Dom har jag alltid nu när jag målar. Med hjälp av glasögonen kan jag nu se den vackra färgen röd och även färger som innehåller rött, som orange, rosa och lila. Jag har målat mycket med rött och orange på sista tiden och det känns befriande att göra det, även om jag aldrig kommer att kunna se dessa färger på ett helt ”normalt” sätt; den här målningen t ex vet jag inte säkert om den är röd eller orange eller nånting däremellan.

Fortfarande ser jag ingen större skillnad på grönt, den färg som jag har allra svårast att se och förstå mej på. Men med glasögonen på lyser den mer och andra färger lyser även mer i kontrast mot det gröna; t ex är jordgubbar bland en massa gröna blad mycket lättare att upptäcka när jag har glasögonen på. 

Mitt i världen

37x43 cm. Olja på tyg. September-december 2024.

Den här målningen blev klar för ca två veckor sen, men det tog lång tid att hitta den rätta titeln. Men idag skedde det!

”Mitt i världen”, det är ju där vi alla är: vi lever alla mitt i vår egen värld och vi är alla jämbördiga. Hur skulle det kunna vara på nåt annat sätt? Allas världar är olika, men vi är alla invånare på planeten Jorden. Vi är alla världsmedborgare. Det finns inga länder, inga gränser mellan människor - allt är bara ett stort påhitt. Vi lever alla mitt i världen.

Fedja

67x51 cm (med ram). Olja på pannå. Oktober 2024.

Jag ville döpa den här målningen till nåt som hade med barndomsminnen att göra. Plötsligt dök ordet ”Fedja” upp, en fantastisk låt av saxofonisten Lars Gullin. När min pappa dog 2017 fick jag ta över massor med skivor som jag förknippar med min tidiga barndom.


Mina föräldrar lyssnade då mycket på jazz och den tiden har för mej ett soundtrack med artister som Lars Gullin, Arne Domnérus, Putte Wickman, Bengt Hallberg, Monica Zetterlund, Sarah Vaughan, Stan Getz, Lester Young, Dave Brubeck, Lionel Hampton, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald.


Jag har ingen aning om vad ordet ”Fedja” betyder... Kanske är det ett namn? Eller en plats? Kanske är det helt enkelt ett ord som Lars Gullin kom på? Jag vet inte, men jag tycker att det beskriver känslan i målningen perfekt.


För ett år sen bestämde jag att alla eventuella pengar jag får in för mina målningar går till hjälporganisationer i Gaza. Det har jag överhuvudtaget inte skrivit om här, utan bara på Instagram. Men eftersom Israels utplånande av palestinier bara fortsätter - och dessutom nu även inkluderar libaneser - så känner jag mej tvungen att skriva lite om det även här: om du köper en tavla av mej går pengarna till människor som är utsatta för Israels bombningar, oavsett var dom bor.

Inspiration

45x36 cm, olja på duk. 2022-augusti 2024.

Jag började måla i olja 1988. Jag målade intensivt t o m 1991, sedan var jag helt utmattad och orkade knappt ens titta på konst under lång tid. När jag började måla på allvar igen - vilket dröjde ända till 2006 - gjorde jag nästan bara fyrkanter i olika mönster. Jag hade då, efter en resa till Lissabon med en vän 1999, blivit fascinerad av mönster i mosaik, kakel och gatstenar. Men jag började även återupptäcka det man mer traditionellt menar med ”konst”, inte minst Paul Klees underbara målningar. Att måla fyrkanter var befriande; det blev en sorts meditation och ett sätt att bli fri från allt jag målat tidigare.

När vi gick omkring där på Lissabons gator förstod jag att inspiration är inget man kan vänta på: inspiration finns i överflöd varje sekund av våra liv, både inom och utom oss. 

Fortfarande tycker jag att det är fantastiskt meditativt att måla fyrkanter!

Tropisk natt

Olja på duk, 48x40 cm (med ram). 2021-juli 2024.

Tillhör Irma Byström, Sundsvall.

Jag älskar nätter. På nätterna målar jag bäst, jag går lätt in i ett tillstånd av frid och ro. Tiden går i ett annat tempo. Jag har gjort flera målningar som mer eller mindre hyllar natten, t ex Nattens musikanter från 2016 och Natt på Urkult från 2014. Den här målningen är, precis som ”Nattens musikanter”, delvis inspirerad av nätterna i den lilla byn Abéné i Casamance (södra Senegal). Tavlan är målad på en duk från en loppis och jag använde den även till Höstdagjämning 2022.

Min dåvarande flickvän hade sagt att jag skulle älska Abéné och i januari 2011, när jag åkte till henne, hade hon ordnat så att vi skulle åka dit. När vi kom fram, efter en lååång bussresa, la jag mej på en säng i vårt rum och somnade direkt. När jag vaknade var det kolsvart, varmt men ändå lite svalt. På avstånd hördes trummor. Jag gick ut, tände en cigarrett och tittade in i det nästan kompakta mörkret. Jag kände den ljumma vinden stillsamt viska till mej att jag var välkommen.

Efter en stund dök min flickvän upp ur mörkret. Hon hade varit och köpt mat och ett par öl på ett enkelt café i närheten. Hon frågade vad jag tyckte om Abéné, jag sa att jag älskade det redan fast jag bara sett det i mörker. Hon sa att det visste hon att jag skulle göra. Vi satt i den tropiska natten och jag var så tacksam över att befinna mej just där...

Samsara

Olja på duk, 58x35 cm. Hösten 2023-juli 2024.



Den andra målningen som blivit klar efter att jag äntligen köpt glasögon för färgblinda! Jag köpte två par: ett par som jag kan ha utomhus och ett par som jag kan ha inomhus när jag målar. Inomhusglasögonen är som läsglasögon, anpassade efter hur jag ser.



Det är svårt att beskriva vilken ENORM skillnad det är att plötsligt kunna se färger som förut varit ett mysterium! Det är som att kliva in i en annan värld, eller att födas på nytt och försöka förstå alla intryck... Med mina glasögons hjälp har jag nu sett rött, lila, rosa och orange. Den gröna färgen ser inte så annorlunda ut, men den lyser mer än annars. Skillnaden mellan rött och grönt är också större när jag har glasögonen på, men den är inte lika stor som mellan t ex blått och gult.



Tavlans titel kom till mej igår. ”Samsara” betyder (enligt Wikipedia) ”...'att flyta ihop', 'att passera genom olika stadier' eller 'att vandra'. I religioner med indiskt ursprung kan samsara enklast översättas som kretslopp [av död och återfödelse]." Jag tyckte det passade perfekt till den historia som figurerna på tavlan berättar och som jag själv inte kunde sätta ord på. Titeln passade också mycket bra till känslan av att födas på nytt, in i en värld av färger...

Djembefola

25x23 cm (med ram). Olja på pannå. Januari-maj 2024.


En målning som tillägnas ALLA som jag lärt mej trumspel av!

”The term ‘Djembefola’ is derived from the Bambara language spoken in Mali. 'Djembe' refers to the drum itself, while 'fola' translates to 'someone who plays' or 'player.' Thus, a ‘Djembefola’ is, in essence, a djembe player. But this title carries weight far beyond a mere descriptor of one’s ability to play the instrument. A Djembefola is not simply a person who taps on the drum; they are the custodians of a rich cultural heritage. The djembe is not just an instrument; it’s a conduit for storytelling, a beacon for community gatherings, and a symbol of unity. Thus, a true Djembefola carries the weight of tradition, ensuring that the rhythms, techniques, and stories passed down through generations remain intact and vibrant.” (Text från Authenticdrums.com.)

När jag var femton år köpte jag ett trumset. Jag övade genom att spela till reggaeplattor. För ca tjugo år sen började jag testa andra trummor, t ex djembe. På en djembekurs 2008 upptäckte jag doundountrummorna (bastrummor i tre olika storlekar) som sedan blev mina favoriter. 2010 åkte jag till Senegal för att lära mej mer om rytmer. Där träffade jag min dåvarande flickvän, som kommer från Guinea. Genom henne fick jag kontakt med många fantastiska musiker. 2010-2011 blev det sedan många resor till Senegal. Det var en underbar tid.