(Den så kallade) Grankillen

Olja på pannå. 40x32 cm (med ram). Juli-oktober 2019.

Den här målningens titel är obegriplig för dom allra flesta människor här på jorden...men jag ska försöka förklara.

Jag har funderat mycket på hur lika varann vi människor är men samtidigt är ju också var och en av oss helt unik. När en människa dör försvinner nånting för alltid från jordens yta. Nåt som aldrig kommer att dyka upp igen, hur fantastiskt det än är.

En vän (som kan få heta A) berättade för mej för många år sen om att han mött en annan vän (kan få heta B) på krogen, och vid det tillfället hade B varit på ett sånt strålande människoälskande alkoholfriskt humör att han börjat berätta historier om Grankillen. A höll på att tappa både sina glasögon och sin öl, för han hade hört från en säker källa att B berättade om honom endast vid ytterst sällsynta tillfällen - och nu fick A uppleva det med egna öron. Efteråt hade B sagt: ”Nästa gång ska jag berätta för dej om den så kallade Grankillen". Så skapades en ny legend...

Flera år senare var jag på en fest där B var med. Han och jag gick ut och rökte tillsammans och innan jag visste ordet av sa B: ”Nu, Stefan, ska jag berätta för dej om den så kallade Grankillen". Vi var båda långtifrån nyktra, men jag ansträngde mej till det yttersta för att minnas varje ord. Efteråt berättade jag det hela för A samt en annan kär vän - bådas ansiktsuttryck liksom frös till, förväntningen var så stor att jag vet inte vad jag annars kunde ha sagt som kunnat få deras uppmärksamhet att bli lika total.

Våra liv är så korta: en dag kommer ingen längre att berätta historier om Grankillen. Ingen kommer heller att förstå sej på oss som älskade att lyssna till historierna. Till slut är alla minnen av Grankillen (eller den så kallade Grankillen) utplånade. Och långt innan Grankillen gjorde entré fascinerades folk av andra historier, men med tiden har såväl historieberättarna som publiken och själva figurerna i historierna dött och glömts bort.

Nya människor kommer med nya historier och en ny publik. Alla kommer dom att en dag vara döda och bortglömda, men vi måste alla göra vad vi kan för att låta både människor och deras historier leva vidare. Åtminstone lite till...