Que lejos estoy del cielo donde he nacido

Olja på pannå. 1991. Tillhör Pelle Risell, Stockholm.

     - Du känner dig som ett löv, utlämnad på nåd och onåd åt vinden, inte sant? sa han till slut och såg stint på mig.

     Det var precis så jag kände mig. Han tycktes leva sig in i min situation. Han sa att min sinnesstämning påminde honom om en sång och han började sakta sjunga, han hade en mycket behaglig sångröst och orden hänförde mig: "Jag är så fjärran från himlen där jag föddes. Överväldigande längtan fyller mina tankar. Nu när jag är lika ensam och sorgsen som ett löv i vinden vill jag gråta, vill jag skratta av längtan." (Que lejos estoy del cielo donde he nacido. Inmensa nostalgia invade mi pensamiento. Ahora que estoy tan solo y triste cual hoja al viento, quisiera llorar, quisiera reir de sentimiento.)

(ur Resan till Ixtlan av Carlos Castaneda)