Vi vet vilka vi är, vi vet vilka vi är när vi går
bort. Som män och som kvinnor, små barn och
gamlingar, ur sängen och från åkern, från plogen och
från båtens toft, med skeden eller med svärdet i hand,
i smärta och i glädje, med oro och med lust, med fruktan
och utan fruktan. Vi går. Vi går allesammans.
Men det kan inte bara finnas ett avsked, det måste
också finnas en ankomst. Vi som gick bort kommer också
tillbaka. Vi vet inte riktigt som vilka vi kommer tillbaka,
kanske som en människa, som ett spädbarn ur moderns
sköte, kanske som en fågel, kanske som en fjäril, som
en skalbagge, som en fluga, kanske synligt, kanske
helt osynligt, ohörbart, kroppslöst som en vindpust,
som en tanke, som sömnen. Men oavsett hur, så kommer
vi helt säkert, vi återkommer till de våra, vi är med
er, vi stannar kvar hos er, vi blir till er, ni blir till
oss, om och om igen.
(ur Barn av vind och vatten av Jaan Kaplinski, utgiven på Fripress 1987)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar